Det nobelpristippade genverktyget Crispr gör det idag möjligt att redigera gener — det vill säga att klippa och klistra i arvsmassan. Med hjälp av verktyget hoppas forskare kunna behandla och stoppa sjukdomar inom en snar framtid. Att göra förändringar i den arvsmassa som ärvs av framtida generationer är internationellt fördömt och i dag förbjudet i Sverige. Men redan nu är det tekniskt möjligt att använda genteknik på embryon. I fjol användes gensaxen Crispr för första gången till att förändra DNA på embryostadiet hos två flickor som föddes i Kina — vilket väckte kraftig kritik.
Bakom projektet står filosofen Madeleine Hayenhjelm och idéhistorikern Christer Nordlund. Text: Per Melander BildCanva När den nya gentekniken CRISPR-Cas9 slog igenom ett drygt decennium senare och såväl förväntningar som farhågor därigenom tycktes kunna realiseras, ansåg Christer Nordlund att det var märkligt att det inte längre pågick någon kritisk diskussion i Umeå om teknikens risker och problem. De berättar hur det i samband med kartläggningen av människans genom omkring millennieskiftet, initierades stora forskningsprogram om genteknikens etiska, legala och sociala aspekter, så kallad ELSA-forskning, i både USA och Europa. När den nya gentekniken CRISPR-Cas9 slog igenom ett drygt decennium senare och såväl förväntningar som farhågor därigenom tycktes kunna realiseras ansåg Christer Nordlund att det var märkligt att det inte längre pågick någon kritisk diskussion i Umeå om teknikens risker och problem. Jag kontaktade dåvarande universitetsledning och påtalade att Umeå universitet borde ta ansvar för att lyfta fram andra perspektiv också, och jag diskuterade detta även vid ett möte med professorsföreningarna i Umeå och med kollegor runt om i landet, säger Christer Nordlund. Christer Nordlund, professor i idéhistoria vid Institutionen för idé- och samhällsstudier.